Blodet rinner då världen brinner
Då jag skär mig är jag mig själv. Inget annat beskriver mig så bra på jag tar saxen, skär upp mina gamla sår och ser hur blodet rinner. Då vet jag vad det är som gör ont. Då känner jag någonting jag kan ta på och jag kan säga åt alla att det är det här som gör ont. Ingen annan vet varför, men jag kan inte förklara heller. Om ingen ser så finns det inte. Då jag skär mig vill jag inte leva, då har jag panik. om någon någonsin visste. Jag hatar att göra det. Min kropp blir ful och jag kommer alltid att ha det i bakhuvudet, men jag kan inte låta bli. Då smärtan blir för mycket, gör jag ingenting annat. Jag vill inte och jag sviker alla när jag gör det, men jag kan inte låta bli.
*OBS: endast ett poetiskt inlägg.
*OBS: endast ett poetiskt inlägg.
Kommentarer
Postat av: Mima
poetiskt inlägg...
Du vet vad som är rätt, men kan bara göra fel.
Är det så du menar? Situationer där man i teorin skulle kunna göra det bättre, men i praktiken kan man bara göra det sämre...
Jag vet Sofia, Jag vill inte att nåt ont händer dig! Jag vill inte att du skall sluta VILJA! Jag vill inte att du din livsgnista skall slockna!!
Trackback
