Då en generation sviker en annan
En sak som jag verkligen har börjat irritera mig på är att vuxna säger att vi ungdomar mår så dåligt numer. Ja, det är ju ett faktum att psykiska problem är ganska vanligt i tonåren och så, men det finns ju ett annat problem i denna debatt. ingen försöker ens komma med förslag om hur man ska ändra på situationen.
Ja, det finns skolkuratior på skolorna, men problemet är att denna person endast är där en eller två dagar i veckan, några få timmar och då eleverna har lektion. Att endast ha en kuratior på kanske 200st elever går ju inte och och om alla elever är på lektion då kuratorn är där, är det ju plus minus noll.
Man borde egentligen ha minst tre kuratorer på en skola, eller någon som är där på heltid. Då kan eleverna få tala med någon direkt istället för att vänta en vecka. Dessutom borde det sättas in rutinkontroll på att eleverna ska gå till kuratiorn flera gånger under året. Det är en löjlig ursäkt att säga att det inte finns pengar till detta. Åtminstånde finns det pengar att hålla en kurator på heltid i varje skola.
Sedan finns ju gruppen av elever som aldrig går till kuratorn, trots att de behöver och de gäller främst pojkar. En annan orska är att de som borde tala med kuratorn inte vill att någon annan ska veta att de mår dåligt. I en vuxens öron låter det säker naivt att man tror att någon börjar fundera över varför man går eller börjar sprida ryckten, men i vår ålder förekommer detta faktisk. Det bidrar ju till att fler mår dåligt.
Jag önskar bara att de vuxna som tar hand om dessa saker någon gång skulle vakna upp, dricka en kopp starkt kaffe, och sedan ändra på saken.
In my diary
I write everything i wish for
I want to love
I want to be loved
I want to cry and be hug of you
but most of all i want to live
Live a life who worth living
In my diary
I write everything i wish for
Ja, det finns skolkuratior på skolorna, men problemet är att denna person endast är där en eller två dagar i veckan, några få timmar och då eleverna har lektion. Att endast ha en kuratior på kanske 200st elever går ju inte och och om alla elever är på lektion då kuratorn är där, är det ju plus minus noll.
Man borde egentligen ha minst tre kuratorer på en skola, eller någon som är där på heltid. Då kan eleverna få tala med någon direkt istället för att vänta en vecka. Dessutom borde det sättas in rutinkontroll på att eleverna ska gå till kuratiorn flera gånger under året. Det är en löjlig ursäkt att säga att det inte finns pengar till detta. Åtminstånde finns det pengar att hålla en kurator på heltid i varje skola.
Sedan finns ju gruppen av elever som aldrig går till kuratorn, trots att de behöver och de gäller främst pojkar. En annan orska är att de som borde tala med kuratorn inte vill att någon annan ska veta att de mår dåligt. I en vuxens öron låter det säker naivt att man tror att någon börjar fundera över varför man går eller börjar sprida ryckten, men i vår ålder förekommer detta faktisk. Det bidrar ju till att fler mår dåligt.
Jag önskar bara att de vuxna som tar hand om dessa saker någon gång skulle vakna upp, dricka en kopp starkt kaffe, och sedan ändra på saken.
In my diary
I write everything i wish for
I want to love
I want to be loved
I want to cry and be hug of you
but most of all i want to live
Live a life who worth living
In my diary
I write everything i wish for
Kommentarer
Postat av: Mima
Zofija! hur är det? :)
ja, jag håller helt med dig! Det finns för lite kuratorer i skolorna :/ I lågstadier tycker jag dessutom att de är mer seriösare med kuratorer och att det nästan alltid finns en på plats. men inte i högsadierna/gymnasium...
Trackback
