Kärlek och kärleken
Det är egentligen otroligt hur man kan älska någon så det gör ont i en. Man tror att det man ser på tv är bara påhittat. Att de är så patetiska att man tror man ska dö och att de säger att det gör så ont då man är ifrån varandra. Det som egentligen man inte tror på före man känner det själv är hur otroligt det känns då någon säger "jag älskar dig". anske inte själva orden, men innebörden av dem och att den som säger det menar det. Att det är just dig en annan människa älskar känns som om att få allt man önskar sig. Då man är ifrån den man älskar ofrivilligt är det som om vulkanutbrott inom en med känslor. Ena sekunden är man lycklig över att den sitter och tänker på en och andra sekunden är man olycklig och vill bara vara med den. Kärleken är så oförutsägbar och man kan inte bestämma sig för vem man ska vara kär i. Den värsta kärleken är den spelade. Då bedrar man både sig själv och en annan människa. Det är omöjligt att veta varför man faller för en viss person, men en förklaring kan vara att den kompletterar en. Den har det du inte har. Att fråga den andra varför älskar du mig, är egentligen onödigt. Det är någonting den varken kan eller vill svara på. Det är bara att den älskar just dig som spelar någon roll. Inte kan man förklara varför man tycker om ett visst godis eller en viss musik heller. Det är bara ett faktum att han gör det. Klart att man kan säga "för du är så vacker" eller "du har ett så fint inre", men det kan aldrig beskriva hur man känner. Kärleken bedrar aldrig och den ljuger aldrig. Den kan inte och vet inte hur man gör. Då man träffar den man älskar är man hel. Då kompletteras man av det den har, men som inte du har. Varför man blir kär vet ännu ingen, men varför ska man behöva veta det? Det är ju en underbar känsla och då ska man ta vara på den.
