Blodet rinner då världen brinner

Då jag skär mig är jag mig själv. Inget annat beskriver mig så bra på jag tar saxen, skär upp mina gamla sår och ser hur blodet rinner. Då vet jag vad det är som gör ont. Då känner jag någonting jag kan ta på och jag kan säga åt alla att det är det här som gör ont. Ingen annan vet varför, men jag kan inte förklara heller. Om ingen ser så finns det inte. Då jag skär mig vill jag inte leva, då har jag panik. om någon någonsin visste. Jag hatar att göra det. Min kropp blir ful och jag kommer alltid att ha det i bakhuvudet, men jag kan inte låta bli. Då smärtan blir för mycket, gör jag ingenting annat. Jag vill inte och jag sviker alla när jag gör det, men jag kan inte låta bli.



*OBS: endast ett poetiskt inlägg.

17 inte 7

Det är otoligt egentligen att en del vuxna aldrig lär sig. kan du inte fatta att man från 16 och uppåt har så mycket vett i huvudet att man kan bli behandlad som en vuxen. man kan ju bara inte säga åt en sjuttonåring att nu ska vi på en liten cykeltur och ha jätteroligt. vi ska leka och lära känna varandra, så vi får vänner för livet. det är ju inte vettigt, vem tycker det är så otroligt roligt. man behöver inte behandla tonåringar som om man vore en hundvalp som råkat kissa på fel ställe. "Oj då, nu gick det visst lite fel, men det gör ingenting, det löser dig". GUD vilket äcklig daltande. FY!!!!!!!!!!!!!!!!!

Jävla skola!!!

Fy vad irriterad jag kan bli på att skolan ska ta sååååååå mycket tid. det är ju som ett fängelse!!! man har bara två dagar ledigt i veckan och då har man massor av läxor. med ett vanligt jobb så jobbar man åtta timmar och sen får man gå hem. När man är i skolan så är man där sex timmar och sen lägger man tre timmar på läxor. man är ju aldrig lädig. GRRRR.


Normalt är onormalt

Varför får alla uppfattningen om att någon är eller ska vara på ett visst sätt. Jag hatar verkligen att man alltid måste vara så som det förväntas av en. alla säger att man ska vara sig själv, men när man är sig själv så är det något fel på en. Vill man bara ha rosa kläder och rosa hår så ska man väl få ha det. Om man tycker om Madonna eller Nightwish så ska man väl få lyssna på det utan att bli trakaserad för det.
Jag säger inte att alla måste tycka om det bara för att man själv gör det, men det finns ju faktiskt en ska som kallas respekt. om man nu hatar någons musik eller still, så får man ju säga att man inte tycker om det men man behöver inte tycka att den är en idiot för det. ingen är ju den andra lik och man kan ju i sistendan inte rå för vad man tycker om eller inte tycker om. Vi är alla olika, men har samma värde och behöver därför inte jämföra oss med varandra.

Då en generation sviker en annan

En sak som jag verkligen har börjat irritera mig på är att vuxna säger att vi ungdomar mår så dåligt numer. Ja, det är ju ett faktum att psykiska problem är ganska vanligt i tonåren och så, men det finns ju ett annat problem i denna debatt. ingen försöker ens komma med förslag om hur man ska ändra på situationen.

Ja, det finns skolkuratior på skolorna, men problemet är att denna person endast är där en eller två dagar i veckan, några få timmar och då eleverna har lektion. Att endast ha en kuratior på kanske 200st elever går ju inte och och om alla elever är på lektion då kuratorn är där, är det ju plus minus noll.

Man borde egentligen ha minst tre kuratorer på en skola, eller någon som är där på heltid. Då kan eleverna få tala med någon direkt istället för att vänta en vecka. Dessutom borde det sättas in rutinkontroll på att eleverna ska gå till kuratiorn flera gånger under året. Det är en löjlig ursäkt att säga att det inte finns pengar till detta. Åtminstånde finns det pengar att hålla en kurator på heltid i varje skola.

Sedan finns ju gruppen av elever som aldrig går till kuratorn, trots att de behöver och de gäller främst pojkar. En annan orska är att de som borde tala med kuratorn inte vill att någon annan ska veta att de mår dåligt. I en vuxens öron låter det säker naivt att man tror att någon börjar fundera över varför man går eller börjar sprida ryckten, men i vår ålder förekommer detta faktisk. Det bidrar ju till att fler mår dåligt.

Jag önskar bara att de vuxna som tar hand om dessa saker någon gång skulle vakna upp, dricka en kopp starkt kaffe, och sedan ändra på saken.



In my diary
I write everything i wish for
I want to love
I want to be loved
I want to cry and be hug of you
but most of all i want to live
Live a life who worth living
In my diary
I write everything i wish for





HIM

Igår såg jag HIM live för första gången. De är mycket bättre live än på cd. Gud, jag stod nästan längst fram och de spelare alla de låtarna jag ville höra.




två av de bästa bliderna. är de inte fina???

RSS 2.0