17 inte 7
Normalt är onormalt
Jag säger inte att alla måste tycka om det bara för att man själv gör det, men det finns ju faktiskt en ska som kallas respekt. om man nu hatar någons musik eller still, så får man ju säga att man inte tycker om det men man behöver inte tycka att den är en idiot för det. ingen är ju den andra lik och man kan ju i sistendan inte rå för vad man tycker om eller inte tycker om. Vi är alla olika, men har samma värde och behöver därför inte jämföra oss med varandra.
Då en generation sviker en annan
Ja, det finns skolkuratior på skolorna, men problemet är att denna person endast är där en eller två dagar i veckan, några få timmar och då eleverna har lektion. Att endast ha en kuratior på kanske 200st elever går ju inte och och om alla elever är på lektion då kuratorn är där, är det ju plus minus noll.
Man borde egentligen ha minst tre kuratorer på en skola, eller någon som är där på heltid. Då kan eleverna få tala med någon direkt istället för att vänta en vecka. Dessutom borde det sättas in rutinkontroll på att eleverna ska gå till kuratiorn flera gånger under året. Det är en löjlig ursäkt att säga att det inte finns pengar till detta. Åtminstånde finns det pengar att hålla en kurator på heltid i varje skola.
Sedan finns ju gruppen av elever som aldrig går till kuratorn, trots att de behöver och de gäller främst pojkar. En annan orska är att de som borde tala med kuratorn inte vill att någon annan ska veta att de mår dåligt. I en vuxens öron låter det säker naivt att man tror att någon börjar fundera över varför man går eller börjar sprida ryckten, men i vår ålder förekommer detta faktisk. Det bidrar ju till att fler mår dåligt.
Jag önskar bara att de vuxna som tar hand om dessa saker någon gång skulle vakna upp, dricka en kopp starkt kaffe, och sedan ändra på saken.
In my diary
I write everything i wish for
I want to love
I want to be loved
I want to cry and be hug of you
but most of all i want to live
Live a life who worth living
In my diary
I write everything i wish for
Då vampyren hugger utan att vara ute efter blod
Tyvärr jag kan inte rå för den jag är, men det hindrar inte folk från att säga till mig om de inte tycker om det jag gör. Man är ju ändå en människa. Vi gör ju alla fel, men man kan inte vara så naiv som att tro att allt andra säger är negativ kritik mot den. Jag fattar inte hur man kan kopla det så ???? Jag kräver inte att alla ska förstå mig till 100% men man kan ju inte tro att alla är emot en bara för att man inte är som den alla gånger. Jag tycker om görna äppel, men jag gör det inte för att någon annan i min närvaro inte tycker om görna äppel. Det är ju inte meningen att man ska vara helt lika heller. Då finns det ju inget intressant att tala om eller kunna förbättra.
Man kan ju inte säga att världen blir bättre av att en del tolkar saker fel och det är männskligt att fela och göra sina egna tolkningar, men iband får man väl ta saker som någonting annat än negativ kritik!!!!!!!!!!!
Kan man förlåta allt??
Kan man verkligen ha överseende med allt. Om någon har sårat en och man reder ut det, men man får ingen utsäkt, ska man då betrakta det som glömt? Egentligen tror jag inte att man kan förlåta någonting utan att få en ursäkt, men det har jag inget facit på heller.
Dessutom, så den som har förlåtit, men inte glömt har inte förlåtit.
Det kanske inte är världens enklaste att glömma det man blivit sårad av, men man måste väl försöka. Själv är jag fortfarande vän med någon som jag har haft det väldrigt jobbigt med, men vi rede ut det. Det är jag glad för men självklart förändrar det mycket. Att förlåta och glömma är nästan svårare än att säga:"jag älskar dig".
My life right now
I'd give you everything that I amI'm handing over everything that I've got
Cause I wanna have a really true love
Don't ever wanna have to go and give you up
Stay up till four in the morning and the tears are pouring
And I wanna make it worth the fight
But what have we been doing for all this time
Baby if we're gonna do it com and do it right
Kärlek är det som gör mest ont då man lever, men som är omöjligt att leva utan
Egentligen är det underligt att man själv väljer att gå in i ett förhållande, då man vet hur svårt det är och hur ont det gör med flera sake;inte komma överens, vara för olika, risken att bli lämnar eller bedragen och alla gräl.
ändå har alla under sitt liv en pojk-eller flickvän. Jag undrar hur man själv väljer att bli skadad, bara för att få uppleva några få ögonblick av lycka. I detta fall innehåller HIMs låt Razorblade Kiss en bra fras:"our love is a razorbladekiss, sweetest is the taste for your lips"(vår kärlek är en rakbladskyss, det vackraste är smaken från dina läppar)
Själv skulle jag aldrig kunna leva utan att få vara med mågon som man kan få tycka extra mycket om. Även om man har familj och vänner som man älskar, måste man ha någon som man alltid får tycka extra mycket om. Dock är det alltid svåt att hitta den personen och man vet ju aldrig om det är den rätta. ibland undrar man ju om den rätta vekrligen finns, eller om det endast är ett påhitt. det som står i slutet av de flesta sagor "... och så levde de lyckliga i alla sina dagar", tror jag inte att finns. man kan älska någon hela livet, men man kan inte vara lycklig hela livet. är man det större delen av sitt liv så är det ju bra, men man har ju smäre perioder också. jag har lite svårt att veta vad kärlek är, för det kan vara så mycket. Det är ju någonting mycket mer än bara "tycka om". iband skulle man vela fråga "älskar du mig eller tycker du om mig", för vad är skilnaden?
för mig är kärlek då man känner att den personen gör en extra gald och att man känner ett lyckorus då den säger eller gör någon gullig för en. Trots det skulle jag aldrig kunna svara på vad frågan "vad är kärlek", dels för att jag inte har något svar, dels för att jag inte vill. HIMs förslag är väl ganska br: "love is a flame that can't be tamed"(kärlek är en flamma som inte kan tämjas).
VAD ÄR KÄRLEK? Det är någonting jag verkligen skulle vela veta, men jag kan inte hitta svart, som jag letat efter så länge men ännu inte funnit. Är det som med pojkvänne?
Sök inte, då finner du!
Att hon inte kan förstå
Jag förstår inte hur jag kom i den här situationen. varför ska jag ha en kompis som bara gör livet värre för mig. Vi var så nära varadra i höst, men efter sportlovet har allt bara blivit värre. Hon talar alltid till mig som om jag inte skulle förstå vad hon säger och verkar tycka att jag är otroligt omogen. Sedan ska hon hela tiden ge fula komentarer, säger att jag är dålig på finska och andra saker som man tar illa upp av.
En gång då jag försökte reda ut detta med henne, blev det endast värre. Jag frågade varför hon gjort vissa saker, men då blir hon arg för att jag är arg på henne. Vi höll på och grälade en stund och sedan frågade hon: skulle du sitta och tala öppet om ditt privatliv på ett kafe i Stockholm? jag varade förståss nej och så fräsaer hon åt mig:" ja, men du har ju inte läst någon vätt och ettiket". därefter gick hon. så gör hon alltid då hon inte har något mer att säga. Det hon sade tolkas ju som att hon tycker att jag är ouppfostrad och omogen. Det finns en lång lista på allt hon gjort åt mig oh mina kompisar.Då man försöker reda ut saker med henne, förnekar hon att hon sagt det. efter det får man höra av en annan kompis att hon sagt åt den att hon trots allt sagt det.
Det värsta av allt är att hon hela tiden talar om att hon är så utanför och att ingen vill vara med henne. Hon tror att bara för att man är kompisar ska man berätta allt för varandra, alltid vänta på varandra, alltid hålla med henne och alltid lyssna på henne. Jag menar om en annan av "våra kompisar" har fått pojkvän och så säger jag: "ja, XX har ju blivit ihop med XY". Så svarar hon helt förbannar:"Ja och förståss är jag den enda som inte fått veta det!
Man är ju naiv om man håller på så här. Det är nästan skrattretande och när hon inte märker det själv ens. Om ingen skulle vela vara med mig så skulle jag börja fundera på varför, men hon utgår ifrån attman bara är jävlig och omogen som inte kan låta alla vara med.
