Fången mellan speglar
Väggar, tak och golv av spegelglas
Här är han fast och
har ingen möjlighet att fly
Sakta dras hans hand längs väggen
Han ser ej henne
Hon hoppas på att få vara hans
Trots detta hon vet
Han aldrig kan hålla henne kär
Han ser sin spegelbild
Han drar sig i sitt hår
Vansinnet honom griper
Likt döden utan nåd
Han är hennes fånge
Hon vill vara i hans armar
Så förälskad och vill aldrig gå
Han ej håller henne av
Musiken är hans liv
I den ska han dö och begravas
Nu släcker hon ljuset
Tystnaden är som döden
Sjutton rosor
Om jag dör imorgon
ska sjutton rosor ligga vid min grav
Fem ska vara röda
två som läppstift, tre som blod
Fem ska vara rosa
av dem som alltid fanns där
Två ska vara gröna
från dem som mig livet gav
Två ska vara blåa
från dem som kommer fråga varför
Två ska vara lila
från dem med samma själ
Men den ros som jag aldrig räknar
ska vara svart
svart av sorg och saknad
från dig som aldrig ville ha mig
Blodet rinner då världen brinner

*OBS: endast ett poetiskt inlägg.
Barnet
ett barn som aldrig fått älska
ett barn som aldrig känt glädje
ett barn som aldrig känt trygghet
ett barn som aldrig känt saknad
ett barn som aldrig känt läntan
ett barn som aldrig fått detta
är inget barn

barnet i min famn bär jag varje dag
ingen annan ser mitt barn
för jag vill inte
barnet i min famn kan ej göra något ont
det är jag som barnet bär som kan göra det onda
barnet i min famn kan jag ej ge bort
för barnet i min famn är mitt
Dödens tjänare
Han är den stiligaste av män
Klädd i svart och blek som snö
Vackrare än måne i natten
Ögon som svarta hav och stjärnor
Hjärtan och stjärnor lyser
Lyser från hans händer
Dock lycka han ej tänder
I hjärtat han står
Det svarta i vit snö han är
Dödens herre han tjänar
Begraver de hjärtan han finner
Och försöker finna nåd
Han bränner stjärna och hjärta
Men känner inget stygn av smärta
Begraver hjärtan med nåd
Han är sänd av döden
Med hud som is och snö
Hans svarta ögon ser den eld han tänt
och sakta han ler
Musiken han skapar
Dör ej med hjärtan
Nåden har ej hört
Någon gång han känner
Ett stygn av smärta bränner
Han går sin väg från döden herre
Han kan ej göra sin tjänare ond
Bort från begravningen av hjärtan
I dödens eld
Kärleken tar död på passionen
gå hand i hand
se djupt i ögonen
sedan kyssa
Sedan höra de vackraste ord
som finns
jag älskar dig
du är den enda för mig
tillsammans för alltid
Till sist börjar problemen
tänker olika
gör olika
vill olika
ändå älskar jag dig
Slutet kan vara två
vi håller ihop
vi klarar detta
vi ska vara tillsammans
vi glider isär
detta går inte
det blir aldrig vi igen
endast minnena finns kvar
i hjärtats femte kammare
där alla krossade drömmar samlas
Det svar jag behöver
Dagen då jag hade alla svar
var jag lycklig
dagen då jag inga svar hade
ville jag inte leva
dagen då jag endast har ett svar
vet jag ej vad jag ska göra
Dagen då jag hade alla svar
var jag endast fyra år
mamma vet allt och då
ska jag ställa alla frågor
Dagen då jag inga svar hade
var världen svart
svart är natt och då
är jag som den
Dagen då jag endast hade ett svar
står jag vid bristninggränsen
att bära eller brista
jag har brustit en gång innan
men nu måste jag hitta den
som åter ska foga mina spilror samman